Ett hot mot löntagarna
Det borde vara en självklarhet för alla demokrater och för fackföreningsrörelsen att kräva att svenska folket ska få rösta om EU-konstitutionen, menar Jan-Erik Gustafsson.
Europeiska Unionens stadga om de mänskliga rättigheterna omfattar artiklarna 61 –114 i del II av konstitutionen. Godkänns konstitutionen blir stadgan juridiskt bindande för medlemsstaterna och överordnad nationell lagstiftning. I sista hand kommer EU-domstolen att tolka vad som är mänskliga rättigheter.
Stadgans rättigheter är mycket allmänt formulerade, och består av en blandning av rättigheter, friheter och principer. Det är t ex skillnad på rätt att arbeta (princip) som det står i artikel 75 och rätten till arbete (rättighet) som man inte skrivit in i stadgan. En juridiskt bindande rättighet kan nämligen bli dyrt.
I propagandan för konstitutionen framställs det som att stadgan garanterar löntagarna alla väsentliga rättigheter; strejkrätten, mötesfrihet, rätt till begränsad arbetstid etc.
Men redan artikel 4 i konstitutionen slår fast det fundamentala att »fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital samt etableringsfrihet skall garanteras inom och av unionen«. Denna artikel medger möjligheten att angripa strejkrätten.
EU-kommissionen försökte redan sommaren 1997 kväsa en omfattande transportstrejk med lastbilsblockader över hela Frankrike. Kommissionen hotade till och med franska regeringen med EG-domstolen om den inte kunde garantera den fria cirkulationen av varor.
Man hör ibland i propagandan för stadgan att den inte är »tvingande«. Men detta är inte sant. Stadgan arbetades fram under år 2000 i ett slags »konvent« som tre år senare blev modell för det EU-konvent under Giscard d’Estaing som fick i uppdrag att ta fram en »konstitution«. När presidiet för stadgekonventet presenterade sitt förslag till stadga befanns det nödvändigt att tillfoga en förklaring och tolkning till alla de 54 artiklarna.
Del II i EU-konstitutionen inleds med ett förord. Det står att när stadgan ska användas ska den »tolkas av unionens och medlemsstaternas domstolar med vederbörlig hänsyn till de förklaringar vilka fastställdes under ledning av presidiet för det konvent som utarbetade stadgan och vilka upparbetades av Europeiska konventets presidium«. För att understryka vikten av förklaringarna, så har EUs regeringschefer upprepat det här citerade stycket från förordet genom ett tillägg till artikel 112 (punkt 7).
Artikel 72 behandlar mötes- och föreningsfriheten där det sägs att »Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet på alla nivåer, särskilt på det politiska, fackliga och medborgerliga området, vilket innebär rätten för var och en att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen«. Men går man till förklaringarna så begränsas denna artikel omgående: »Den nuvarande artikeln förbjuder inte att legitima restriktioner kan föreskrivas i utövandet av dessa rättigheter av representanter för armén, polisen eller den statliga administrationen«.
Ytterligare ett exempel är artikel 91, 2 stycket: »Varje arbetstagare har rätt till begränsning av den maximala arbetstiden samt till dygns- och veckovila och årlig betald semester«. Men går man till förklaringen så begränsas denna allmänt formulerad rättighet omgående. EUs
arbetstidsdirektiv slår fast en minimitid för daglig vila till 11 timmar, dvs ger möjlighet för arbetsgivarna att ta ut 13 timmars arbetsdag. Dessutom har EU-kommissionen nyligen lagt ett förslag till revidering av arbetstidsdirektivet, som ensidigt ger arbetsgivarna möjlighet att beordra arbete upp till 65 timmar per vecka.
EU-konstitutionen är internationellt unik på så sätt att i dess del III så grundlagsfäst den nyliberala ekonomiska politiken. Andra delar av konstitutionen medger att makthavarna inför ny repressiv lagstiftning och regler, så att medborgarna inte skall ifrågasätta det nyliberala bygget.
Bara problemen med tillämpningen av rättighetsstadgan visar att det är en självklarhet för alla demokrater och den samlade fackföreningsrörelsen att kräva att svenska folket skall få rösta om EU-konstitutionen.
Jan-Erik Gustafsson
Styrelseledamot för ST inom Universitet och Högskolor
KTH, Stockholm
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
