Ånyo en påminnelse om ens obetydlighet
För en tid sedan slutade jag jobbet och gick i pension vid 65. Det var lite fram och tillbaka hur och var det skulle bli avslut och avtackning. Jag hade varit anställd i 33 år så det var ju ett tag. Men som slussvakt är man rätt betydelselös, det räknas bland somliga som en fördyring i transportkedjan.
Nå, det skulle bli avtackning på kontoret i Trollhättan kl 10.00, var det sagt. Det var på personalens kafferast. Ganska naturligt, inget märkvärdigt med det. Kaffe och tårta, blomsterkvast och paket.
Men, att efter 33 års anställning bli serverad kaffe i plastmugg tycker jag är det fattigaste man kan tänka sig.
Till detta kommer att samma dag på eftermiddagen avtackades en elektriker, men nu skedde detta på Alberts restauranger med middag och det som passar att dricka till. Kaffet serverades nog inte i plastmuggar där.
Hur rätt slog jag inte huvudet på spiken i mitt lilla avskedstal på förmiddagen, trots att jag inte hade den blekaste aning om vad som var planerat på eftermiddagen.
En liten vers som avslutning:
Jag slutade mitt jobb i går
jag blommor fick i vasen
och ingen saknar mig där mer
och gladast är nog basen
Tack så in i helvete mycket Sjöfartsverket.
Rune Karlsson
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.