Stödet måste stärkas
Kritiken mot fas 3 är omfattande. Och det finns stora brister – men inga enkla
lösningar. Många olika insatser behövs för att stödja de långtidsarbetslösa.
Vi går mot ljusare tider konstaterar ekonomerna. Ändå är långtidsarbetslösheten fortfarande stor. De som trängts ut från arbetsmarknaden har svårt att komma tillbaka.
I det läget har uppmärksamheten riktats mot åtgärderna för dem som varit arbetslösa längst, deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantins fas 3. Kritiken har varit hård – men också visat på ett svårt dilemma för arbetsmarknadspolitiken.
Å ena sidan vittnar många i fas 3 om hur de för en skral ersättning gör samma slags jobb som anställda skulle få full lön för. Å andra sidan berättar andra om hur de fått meningslösa sysslor som inte ökar chanserna till jobb.
Myndigheter som tar emot personer i fas 3 tampas med att hitta en väg mellan dessa två diken. »Det är en väldigt knepig balansgång eftersom de inte får utföra ordinarie uppgifter«, konstaterar Royne Andersson, ordförande för ST på Skogsstyrelsen.
Politik och förvaltning måste se till att det finns en kontroll av att arbetsgivarna förmår hålla den balansen. Arbetsförmedlingen gör nu en granskning av anordnarna inom fas 3. Men den kontrollen borde varit en självklar del av den löpande verksamheten.
Det är också anmärkningsvärt att myndigheten inte velat lämna ut kritiska rapporter om fas 3 till journalister. När SVTs program Uppdrag granskning började ställa frågor om dem skickades ett manus ut i organisationen – där de anställda uppmanas att säga att »min bild är att väldigt många deltagare är nöjda med sin sysselsättning«.
I stället för att tala om för medarbetarna hur deras bild av verkligheten förväntas se ut, borde Arbetsförmedlingen fråga hur den verkligen ter sig. Landets arbetsförmedlare har en gedigen erfarenhet av olika insatser och vet vad som fungerar.
I en enkät som ST gjorde 2009 dömde Arbetsförmedlingens anställda ut jobb- och utvecklingsgarantin – 67 procent av de svarande ansåg den helt eller delvis otillräcklig. I stället efterlystes en större satsning på arbetsmarknadsutbildning.
Det finns säkert bra fas 3-platser med god handledning och meningsfulla uppgifter. Regeringen bör fundera på hur de ska kunna bli fler. Men också på hur de långtidsarbetslösas förutsättningar på andra sätt kan stärkas. Många skulle behöva ett omfattande individuellt stöd, något arbetsförmedlarna i dag inte har möjlighet att ge dem. Det gör det svårare att hjälpa dem till jobb.
Nu kräver oppositionen ett stopp för fas 3. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) har kontrat med att bland annat öppna för att personer i fas 3 under 2011 ska kunna få utbildning, om det kan leda till jobb.
Förhoppningsvis kan debatten få till följd att samhällets insatser för långtidsarbetslösa blir mer effektiva. Det skulle ge många människor ett bättre liv – och Sverige en starkare ekonomi.
Men det gäller att hålla i minnet att det inte finns några enkla lösningar som i ett slag utrotar långtidsarbetslösheten.
Just därför måste alla delar av samhället hjälpa till. Förutom att ge Arbetsförmedlingen möjligheter att bättre kunna hjälpa de arbetslösa, måste politikerna i större utsträckning stödja arbetsgivare som vill och kan erbjuda annat än förvaring eller utnyttjande av billig arbetskraft. Där bör självklart statliga myndigheter och bolag vara föredömen.
Alexander Armiento
chefredaktör
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
