Kampanj skulle svärta ned fackförbund
När Unionen krävde Bemannia på miljonbelopp för brott mot kollektivavtalet planerade företaget att slå tillbaka i en PR-kampanj för att få medier att skriva negativt om fackförbundet. Det framgår av en stämningsansökan från en av Sveriges mest kända PR-konsulter, som inte fått betalt för sin faktura till Bemannia.
Strategin för att bemöta uppmärksamheten kring fackets krav på Bemannia skulle vara att få medier att skriva artiklar med rubriker som ”Bemanning rött skynke för Unionen”. En idé var också att köpa en ”provokativ annons” i Unionens tidning Kollega. Det framgår av den stämningsansökan som Paul Ronge, en PR-konsult som ofta uttalar sig i medierna, lämnat in till tingsrätten.
I den beskriver han hur han 9 september i år anlitades av bemanningsföretaget, som bland sina kunder har många statliga verksamheter. Publikt har tidigare skrivit om hur anställda på Pensionsmyndigheten varit missnöjda med hur de behandlats av företaget.
Paul Ronge kallar sitt arbete för Bemannia för en ovanligt komplicerad krishantering. Bakgrunden var att fackförbundet Unionen hävdar att Bemannia brutit mot kollektivavtal och därför enligt Bemannia krävt företaget på 1,4 miljoner kronor. I underlaget beskriver Paul Ronge också hur Bemannia samtidigt befann sig i konflikt med flera av sina kunder, bland annat Västtrafik.
Paul Ronge träffade representanter för företaget, genomförde en medieträning och utarbetade en kommunikationsplan med en strategi för hur företaget skulle vända bilden med hjälp av ”genomtänkta budskap i rätt medier”.
Kommunikationsplanen börjar med att beskriva hur Bemannia ”utsatts för hård medial smutskastning från framför allt fackförbundet Unionen, men också ST”. Där hävdas att Unionen läckt information till förbundets tidning Kollega ”för att den vägen sätta press på Bemannia i förhandlingarna”. Läget beskrivs som ”mycket allvarligt eftersom det hotar Bemannias affär”.
Enligt dokumentet ska Bemannias arbetsgivarorganisation Almega ha klargjort att företaget inte kommer att få någon uppbackning för sin linje i den tvist med Unionen som ännu pågår. Paul Ronge beskriver Almegas uppfattning som att företaget ”ska lägga sig platt och helst acceptera skadeståndet”.
I kommunikationsplanen sägs att Bemannia inte vinner något på en debatt med Unionen under pågående tvist och att företaget därför tills vidare ska avstå från att kommentera den ”för att inte äventyra den juridiska processen”. Under tiden ska koncisa budskap förberedas så att Bemannia snabbt kan gå ut med sin version när tvisten med Unionen är avgjord.
”Jag lutar åt att det inte finns något att vinna på eftergifter mot Unionen”, skriver Paul Ronge och kallar en företrädare för fackförbundet ”helt oförsonlig och inställd på att ta heder och ära av Bemannia”.
Därefter skissas i planen på möjliga rubriker som skulle kunna påverka mediebilden: ”Därför attackerade Unionen Bemannia – hade skickat fel avtal till medlemmarna”, ”Bemanning rött skynke för Unionen – nu hotas xxx jobb efter segdragen konflikt” och ”Så styr Unionen Västtrafik – usel stämning och sjukskrivningar”.
Planen nämner också möjligheten att köpa en ”provokativ annons” i Unionens tidning Kollega. ”Tas den inte in är ju det också en möjlig nyhet”.
När Bemannias koncernchef Staffan Bruzelius får kommunikationsplanen svarar han i ett mejl att ”det ser bra ut. Balanserat och sakligt.”
Paul Ronge lämnade aldrig någon offert för sina insatser. När Bemannia fick en faktura på 151 734 kronor plus moms svarade Staffan Bruzelius med att ifrågasätta flera poster. Efter en mejlkonversation mellan de två bestrider Bemannia fakturan och vill bara betala 52 500 kronor.
Bemannia skriver att det inte ska utgå någon ersättning för ett första förutsättningslöst möte. Företaget menar också att Paul Ronge inte informerat om att det skulle tillkomma kostnader för taxiresor – 2 984 kronor – och kamerahyra – 3 750 kronor. Inte heller anser Bemannia att Paul Ronge fått i uppdrag att utarbeta någon kommunikationsplan.
Paul Ronge hävdar å sin sida att det första mötet blev ett konkret arbetsmöte, att Staffan Bruzelius godkänt kommunikationsplanen i mejl och att han i samtal med Stefan Bruzelius sagt att han tar 5 000 kronor i timmen exklusive resor, eventuell hyra av teknik samt moms.
Paul Ronge väljer nu att ta strid för sin faktura i rätten, men skriver att han inte har ”samma rutin och vana när det gäller konflikter och tvister kring min affärsverksamhet som Bemannia har kring sin”. Han kallar sin tidigare kund ”oseriös”. Paul Ronge skriver också att det är ”mycket olyckligt” att han tvingats beskriva sitt arbete med bolaget, men konstaterar att han inte skrivit under något sekretessavtal.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
